Tae Kwon Do är koreanska och betyder hand, fot och väg (handens och fotens väg). Taekwondo är en koreansk kampkonst där man använder händerna och fötterna som vapen. Fötterna är det primära vapnet och i match är ca. 90 procent av teknikerna sparkar. Man får endast en poäng för träff med ett slag, medan man får 2-4 poäng för en spark. De många sparkarna har gett smeknamnet “the art of kicking”och ibland beskrivs sporten som boxning med fötterna. Men i taekwondons vapenarsenal ingår också handtekniker i form av föllningar, kast och låsningar.
Taekwondo kallas också koreansk karate eftersom konsten i sig är mycket lik karate. Karate har påverkat taekwondon väldigt mycket, inte minst under japanska ockupationen av korea, och därför är teknikerna mycket lika. Taekwondon skiljer sig inte mer från karate än de olika karatestilarna skiljer sig från varandra.
Taekwondo är uppbyggt av tre delar – traditionell kampkonst, modern sport och praktiskt självförsvar. Alla delar hör till taekwondo, men beroende på vilken inriktning klubben eller instruktören har, ligger tyngdpunkten på träningsmomenten olika. Sedan Olympiska spelen i Sidney 2000 har taekwondo (WTF-taekwondo) varit en officiell tävlingsgren i OS, och därmed har en viss inriktning skett på tävlingsmomentet. Främsta tävlingsgrenen är fri match, men också teknikmönster/former (poomse på koreanska) förekommer på världsnivå.
Taekwondo förbättrar inte bara konditionen, koordinationen, styrkan och uthålligheten, utan också självförtroendet, koncentrationsförmågan och stresståligheten. Taekwondo har alltså en stor mental inverkan på sina utövare. Målet är att fostra utövaren till en fredligare och bättre människa. Respekt, ödmjukhet, tolerans och artighet lärs ut genom den disciplin träningen innebär. Taekwondoträning gör inte människan våldsam, utan tvärtom – taekwondo lär att våld är den sista utvägen.